Men Storvreta, som besegrade just Warberg i SM-finalen i Malmö Arena i april, har också skaffat sig en riktigt bra ekonomi. Det senaste bokslutet gav 300 000 kronor i vinst med en omsättning på 13 miljoner kronor (där Storvretacupen stod fören stor del), även 2009 var det svarta siffror: +150 000 kronor.

– Vi hade några tuffa år kring 2005 när vi gick minus, nu kan vi balansera upp det och vi vill fortsätta utvecklas för att kunna bygga upp ett eget kapital. Den här vinsten är främst ökade sponsorintäkter som är en direkt följd av SM-gulden. Vi vill ha ett kapital som kan täcka om de sportsliga resultaten skulle utebli, säger Åkerlund till UNT och lägger till:
– Vi har höga ambitioner med superligalaget men det är ingen av oss som räknar med att vi ska vinna tio år i rad.

UNT:s artikel hittade ut på TT och därmed till bland annat HD.

Idag har IFF 53 medlemsnationer och antalet länder där innebandyn spelas växer stadigt. De senaste åren har man jobbat hårt för att etablera sporten i Asien, Afrika och i Syd/Nordamerika, det arbetet är en anledning till IOK:s erkännande.

Men för att ta steget in i OS krävs inte bara att sporten utövas i ett stort antal länder, det krävs också att man har ett stort antal utövare. Och att fler som inte själva spelar också har full koll på att sporten existerar och gillar den.

IFF konstaterar att det gäller att få varje lands OS-kommitté att uppmärksamma innebandyn eftersom det är dessa som tillsammans väljer vilka sporter som får delta i OS.

Man (IFF) lyfter också fram ett problem för innebandyns del: det krävs ett stort antal spelare och funktionärer för att genomföra en tävling. För ett OS-deltagande kan det krävas att man minskar antalet spelare. Det framgår dock inte om man då pratar att gå ner till 3-manna eller om det helt enkelt handlar om den tillåtna storleken på landslagstrupperna.

Tidigast 2020 kan innebandyn finnas på OS-programmet. IOK har i alla fall gett innebandyn möjlighet att ansöka om deltagande till denna olympiad då en eller kanske två idrotter ska väljas in. I september 2013 tas beslut om OS-sporterna 2020. Tills dess måste innebandyn stärkas internationellt på flera plan:

• fler länder som slåss om medaljer
• fler tv-sändningar (viktigt för IOC)
• deltagande i fler multisportmästerskap (t ex Universiaden och World Games)

Nya Affärer har intervjuat Torbjörn Jonsson, ett av Sveriges allra första innebandyproffs i Schweiz, vice VD på Renew Group, som säljer och marknadsför innebandyklubbor, kläder och andra sportprodukter, säljer i 54 länder. Han reser bland annat till Kina för att sprida intresset för innebandyn där.

- Marknaden i Kina lockar Volvo, den lockar många andra företag, och den lockar så klart oss som är ett växande företag, säger Torbjörn Jonsson till Nya Affärer.

Läs hela intervjun på Nya Affärer.

– I två år har vi haft en prövotid för att se om vi klarar uppfylla OS-kraven. Nu har den tiden gått ut och förslaget är att vi ska bli fullvärdiga medlemmar, säger Svenska innebandyförbundets ordförande Lars-Gunnar Tjärnquist till TT.

I juli ska Internationella Olympiska kommittén (IOK) ta ett beslut om innebandyns status. Och IFF räknar med ett positivt besked, däremot är det troligt att första steget blir som uppvisningsgren.

För innebandyn är OS-status viktigt på flera sätt. För svensk del vet vi ju vad OS-guld i en idrott kan innebära, framför allt för idrotter som normalt sett inte får så stort genomslag i media. Men det kan också innebära ökade ekonomiska resurser både för det svenska landslaget och för många andra länders förbund. I vissa länder skulle OS-stämpel ge små nystartade innebandyförbund resurser att göra ordentliga satsningar på sina landslag, något som inte är möjligt idag.

Med andra ord – innebandyn till OS kan vara en del av sportens internationella genombrott.

Då har Linköping klart med sin tränarstab för kommande säsong. För ungefär två veckor sedan presenterade man nygamle LIBK-tränaren Torbjörn Johansson och föga oväntat blev det alltså Jonas Pettersson, senast i Storvreta, som får komplettera “Totte”. Pettersson bör onekligen veta vad som krävs av ett topplag i SSL och för världens största klubb Linköping bör det vara ett givet mål att nå inom ett par säsonger.

2. Tiitu stannar i Finland – rykte…

Har nu hört från ett par olika håll att Tero Tiitu helt bestämt sig för att stanna i Finland i åtmisntone ett år till. Ett tungt besked för SSL, Warberg och Linköping men förhoppningsvis får vi ändå se honom om ett eller ett par år.

Så var det då äntligen klart att Ulf Hallstensson, senast i AIK och herrlandslaget, tar över rodret som tränare i IBK Dalen. Det har varit på gång i flera månader men parterna verkar inte ha kunnat komma överens av någon anledning som vore spännande att få reda på. Idag presenterades dock till slut Ulf på en presskonferens i Umeå. Häftigt med presskonferens inom klubblagsinnebandy förresten, någon som vet om den var välbesökt? Kommentera gärna.

Dalens signering av Hallstensson innebär också att alla SSL-klubbar nu har klart med sina huvudtränare för kommande säsong. På spelarsidan återstår det nog däremot ett par värvningar till.

Grattis Täby! Några av de äldre spelarna har valt att lämna Täby och nya hungriga har kommit in. För att fixa generationsskiftet på bästa sätt krävs det att det finns rutin kvar i truppen. Allra mest rutinerad är Danne Bron-Sundbom som i dagarna har förlängt sitt kontrakt till att gälla över även nästa säsong. Sundbom är en extremt viktig kulturbärare i Täby och en av anledningarna till att den klubben är så speciell och egen. Sundbom behövs i svensk innebandy men framförallt behövs han i Täby.

2. Hedlund i bråk med Linköping – corren.se

Linköpings avgående tränare har svingat yxan hejvilt på sin blogg på sista tiden och bland andra har klubben han fick lämna, Linköpings IBK, fått ta emot ett par hugg. Östgötacorrespondenten har följt upp detta och tagit kontakt med båda parter för lite hederlig pajkastning. Det dröjer nog innan Linköping och Hedlund samarbetar igen…

Efter två guld och tt silver på sina tre mästerskap som ansvarig får Janne Gustafsson lämna posten som förbundskapten för det svenska U19-landslaget. Rätt eller fel? Svårt att säga. Klart verkar i alla fall att det inte är Gustafsson själv som valt att lämna tjänsten. Man kan ju inte låta bli att spekulera i vem som tar över. Stefan Hedlund?

2. Helsingborg kör stenhårt för att fixa slutspel – innebandysajten.se

“Sajten” ringde upp Kent Göransson för att ta temperaturen på FC Helsingborgs försäsong. Fem pass i veckan kör skåningarna för att undvika ett nytt fiasko med missat slutspel kommande säsong.

3. Jönköping värvar center – jik.se

JIK har tappat sina två bästa centrar och nu har man äntligen fått en på pluskontot då 21-årige Simon Lindroos från ÖSK Innebandy har valt att skriva på för smålänningarna. För JIKs del hoppas jag att det ännu inte är helt färdigvärvat på den positionen.

Lite har det hänt sedan jag skrev sist i alla fall. Linköping har tappat nyttige forwarden Sam Jonsson till norska MG10. Låt mig gissa att det inte var den sportsliga utmaningen utan snarare de norska kronorna på fiskrenseriet som lockade.

Dessutom har Landskronas skyttekung Nicklas Lidholm, som varit jagad av flera klubbar, bestämt sig för att fortsätta karriären i Warberg. Rightfattade Lidholm får ett tufft jobb att ersätta pensionerade Jim Canerstam.

Innebandysajten har änligen lagt upp en klassisk “silly season-sida” där man kan följa SSL-klubbarnas aktivitet på transfermarknaden. Med den som utgångspunkt har jag roat mig med att sätta ihop två topplistor som utser bästa och sämsta truppförändringarna.

Bäst:

1. Helsingborg

FCH har satsat hårt på att etablera sig som ett självklart slutspelslag i snart fem år utan att lyckas. Denna gång ser det, återigen, lovande ut. Rutinerade målvakten Mathias Andersson och lagkaptenen Magnus Anderberg har visserligen lämnat laget men deras platser tas av finska superstjärnorna Toinoviemi och Kukkola. Dessutom har poänggörande talangen Max Wahlgren anslutit från Dalen och Alexander Nede återvänt från en kort sejour i Landskrona. Med ett nytt tränarpar i Vidar Jonsson och Kent Göransson så är det lite “nu eller aldrig”-känsla över FCH i år. Kan det räcka till åtminstone semifinal?

2. Täby

Täby har klippt banden med ett par gamla trötta trotjänare och fyllt på med en hungrig kedjeformation från Odelberg samt Balrogstjärnorna Mathias Hagert och Mikael Karlsson. Det låter som en alldeles ypperlig rockad i mina öron.

3. Pixbo

Pixbo har värvat smart och samtidigt lyckats behålla alla väsentliga delar av sin trupp. Från Schweiz ansluter backen Florian Kucher och från SSL-konkurrenterna Falun och JIK hämtas forwarden Patrik Malmström och centern Alexander Andersson. Den kontinuitet i truppen som Pixbo tar med sig, kryddat med dessa förstärkningar borgar för en spännande säsong för rödrävarna.

Sämst:

1. AIK

AIK är den klubb i ligan med högst omsättning på spelare och även om man fått in hyggliga namn som Zingmark från Umeå, Bengtsson från Warberg, Lieback-Asp från Älvsjö och Sinerius från Balrog så är det inga värvningar som är skillnaden mellan kvartsfinal och semifinal direkt. På minuskontot återfinns blytunga namn som Antener, Fischerström, Djurling, Kranberg, Gillek, bröderna Talme och Mats Carlsson. Det vill till att Kim Nilsson ställt in siktet rätt och att K-J Nilsson matar honom med passningar för att det ska räcka till topp-fyra för AIK.

2. Jönköping

Jönköping har blivit brandskattade på sina två bästa centrar och ersatt dom med en back och en forward från lägre divisioner. Är det ekonomin som fortfarande hindrar laget från att värva? Laget hade behövt få in ett antal spelare med hög kvalitet för att inte bli utmålat till en given nedflyttningskandidat.

3. Falun

Falun har tappat Asp, Qvist, “Nisse” Johansson, Malmström och Wagneryd och fyllt upp de uppkomna vakanserna med yngre oprövade spelare och en gammal räv i form av Daniel Dalbjer. Jag gissar att Faluns tappade rutin kommer bidra till att laget kommer att blanda och ge uinder säsongen. Men med bra flyt kommer man trots allt ändå kunna vara med och hota topplagen på samma sätt som man gjorde i år.